Fridhem5a

Ännu en webbplats i Webbstjärnan

Kategori: Dagböcker från medeltiden (sida 1 av 2)

Fridas dagbok

       Hej, jag heter Frida och bor i Sverige år 1350 femte i nionde. Far är en Riddare och min bror vill bli en riddare, Mor är mest hemma och rider runt men ibland åker hon iväg till Kalmar-unionen. Sist och kanske minst, jag, lilla, lilla jag som älskar hästar och djur. Mina favoritsysselsättningar är att rida och härma(och lära  mig) efter(i smyg) barnen som vill bli riddare. Jag har alltid velat ha en hund, helst en blodhund. Imorgon ska dom fånga falkar och träna dem. Jag har länge velat ha en men mor och far har minsann inte givit mig en sådan. Så imorgon är dagen då jag ska tämja en. Jag förberedde mig ,och vi började med att sno Ingmars kläder, gud var dessa var sköna. Nu kunde jag röra mig lättare och gick ner och bad en tjänare sadla min häst Skugga sen skulle jag bege mig ut. Jag red ut ur huset diskret in mot skogen. Snälla gud må de icke upptäcka mig, tänkte jag.  

Just då kunde jag inte skriva,så jag skriver nu:

I skogen var det kallt men jag hade min kappa med mig som jag knäppte fast runt halsen. Efter ett tag kom alla med läder-handskar, och torkat kött. Jag smög efter med Skugga, och det finns en anledning varför hon heter skugga, hon är knäpp tyst. Men tillbaks där vi var. Efter ett tag var vi framme. Jag hoppade av och tog en läderhandske.

Ute på klippan låg boet utan att veta vad som skulle inträffa. Medans min far förklarade hur dom skulle göra gick jag snabbt ut på klippan och tog ett litet ägg och sprang snabbt tillbaks till Skugga med ägget i tryckt förvar.

Oj, nu ropar mor på mig! godnatt dagboken!

                       Sextonde i nionde

Idag var jag tvungen att åka till huvudstaden och köpa nya skor och klänningar(måste se till att få ett par byxor). När vi väl hade hade ridit till marknaden var det fullt av folk och luktade gott av nybakat bröd. Sen skulle vi hem igen. Vi köpte ett guldur till mig och lite kläder (till och med ett par byxor som ingen vet om att jag köpte!)

                        Sjuttonde i nionde

Jag har hållit på att värma det lilla ägget och det håller på att spricka!Jag är utom mig av iver! Ett litet, litet huvud tittade ut och tittade för första gången, den kollade på mig som om jag var var deras mor! Nu kom det första problemet, jag måste hålla den hemlig, mata falken dygnet runt och lära den flyga….

                        Artonde i nionde

Idag måste jag någonstans för att träna den lilla krabaten. Men måste också se till att få lite mat.

Idag gick jag till kyrkan och tog med den lille falkungen för att välsigna den, jag visste hur jag skulle gå tillväga. Jag började med att äta lite  frukost som bestod av lite pinnbröd med sylt och min dryck var lite varm öl.

Sen gick jag till kyrkan men var tvungen att se till att allt gick som planerat, först skulle jag se ut som en page, sen gå till kyrkan utan att bli upptäckt efter det skulle prästen välsigna min falk som jag döpt till Omar, och först då kunde inget gå fel.

Allt gick som planerat ända tills jag insåg att en sjukdom har spridits sig till oss! Den kallas pesten, och tänk om jag blir smittad! Jag måste fly för livet men först måste falken och jag bli välsignad på vår långa färd…..

                    Nittonde i nionde

Jag har lärt falken flyga men jag måste också lära den att jaga, så idag skulle det inträffa! Jag lärde den att fånga stora byten som hjortar och sånt, eller åtminstone skada så jag kan döda… Efter en heldag i skogen kunde han flyga någorlunda snabbt och han kunde skada byten som kaniner, harar och små-fåglar.

                   

                    Andra i tionde    

Idag har jag varit på flykt i tio dagar från pesten och har lärt mig själv hantera pilbåge och är på väg till Stockholm, alla byar jag besökt har haft pesten, så det är svårt att hitta vatten och mat. Det enda sättet är att jaga med Omar(min falk).

                 Trettonde i elfte

Idag har pesten tagit mig med sig och detta lär vara min sista dag jag har kvar, men jag hoppas så innerligt att mina djur kommer ha det skönt…….

Annas dagbok

                                                                                                                                1350-11-11

Kära dagbok…

Idag har råttorna ätit upp all vår mat. Så vi fick gå och skaffa ny mat men då såg jag något hemskt. En massa människor låg i en riktigt stor tunna. Alla hade nästan bölder förutom vissa som hade blod som rann ner över halsen. Jag visste vad det betyder, att pesten hade smittats till byn. Dessutom var min lillebror med mig så jag tog upp honom och sprang vidare.

Nu har bilden fastnat i huvudet. Det var verkligen hemskt att se döda folk fast men inte kände dom. Men nu sitter jag i min trä säng och skriver i dig dagbok. Kanske ska jag komma dit imorgon igen, till dom döda, för jag skulle ändå hämta mat imorgon…

Hejdå dagbok!

                                                                                                                             1350-11-12

Kära dagbok…

Som jag sa igår så skulle jag hämta mat. Jag gick dit där dom döda kropparna var som jag skulle men det var bara kanske tre personer där. Dom här personerna levde och kunde prata. Den ena personen frågade om hennes make om han var där. Hennes barn vilade tätt intill henne. Mannen som hade förmodligen tagit hand om dom dödas kroppar sa att dom hade flyttat dom till kyrkan. Så klart gick jag dit för jag ville ju verkligen veta vad som hände med dom döda. Men jag tyckte att det  var lite obehagligt så jag hämta min kompis Jhonatan. Han var lika intresserad. Sedan gick vi till kyrkan. Mycket väl var kropparna där en man blockera vår väg. Han sa att det var förbjudet för oss små ungar att vara här. Och precis då ropade pappa på mig. Sedan fick jag en riktig utskällning av honom för att jag hade gått dit i stället för att hämta maten. Ja, och så skulle jag kunna få pesten men nu måste jag sova…

Hejdå dagbok!

                                                                                                                             1350-11-13

Kära dagbok…

En väldigt sorgligt sak hände idag. Jag och Jhonatan satt och gunga i våra trä gungor men helt plötsligt fick Jhonatan blod i sin mun. Mamma kom och skulle säga till att maten var klar men då såg hon Jhonatan som låg nere på gräset. Mamma drog bort mig från honom, sedan sa hon att jag skulle in på mitt rum. Jag gick inte in i mitt rum utan jag ställdes mig precis vid dörröppningen. Mamma ropade utanför vårt hus efter hjälp och efter en stund kom någon man, förmodligen en sån som jobbar med döda människor. Sedan såg jag inte mer för att jag satte mig i min säng. Då var chocken över och tårarna rann nerför min kind. Mamma kom in och berättade att Jhonatan hade fått lungpest. Det förstod jag direkt när jag såg blodet. Det var över, nu skulle jag aldrig träffa Jhonatan igen. Och nu sitter jag kvar i min säng. Tyvärr dagbok men jag måste nog sluta.

Hejdå dagbok…

Fridas dagbok

Kära dagbok. tisdag 22/1 1314

Idag har jag och Astrid hjälpt min bror att skyffla snö. Det var väldigt kallt och jag fick ta på mig flera lager med kläder. Det var ett tungt arbete. Astrid hade på sig ett par tumvantar som hennes mor stickat när hon levde. Astrids mor är död och hennes far sjuk, därför bor hon hos oss nu. Jag hade på mig ett par tjocka stickade vantar som jag stickade i somras. Ullen är från mitt får Urban.

Och vet du dagboken!

Imorgon bitti händer något alldeles speciellt!

Men det får du höra mer om imorgon, för nu måste jag hjälpa mor att laga mat.

Hejdå.

 Kära dagbok. onsdag 23/1 1314

Det är tidigt på morgonen och jag har just tagit på mig mina kläder. En lång jättefin klänning i linne med ett förkläde över och sedan ett par långa strumpor som jag haft sedan 7 års ålder. Vårt hus är väldigt kallt så över har jag en stickad tröja i ull.

     Jag kände hur fjärilarna i min mage flaxade runt och snart var det dags.

Och förlåt kära dagbok för att jag inte berättat vad som ska hända än men det ska jag berätta nu. Vi ska få en ny häst här på gården. Far har redan varit och tittat på den och bestämt sig för att vi ska köpa den. Far säger att den är jättefin men att det kommer att bli min storebrors häst och inte min. Men far har lovat att jag nog ska få testa att rida på den någon gång.

    Hej igen. Det är fortfarande onsdag men jag hade inte tid att skriva innan, så jag fortsätter nu. Nu är det kväll och klockan är nio. Hästen har kommit förresten! Den är stor och svart och den har lång lockig man. Den ska nog heta Abbe. Det är ett jättefint namn tycker jag, men den ska framför allt heta så i minne av min lillebror som dog i pesten för ungefär ett halvår sedan. Han hette också Abbe.  

 Men nu ropar mor att det är dags att gå till sängs.

Godnatt och sov gott kära dagbok.

Kära dagbok torsdag 24/1 1314

Nu är det torsdag och ännu en dag är jag uppe tidigt. Jag tänkte gå och hälsa på Abbe första gången. Jag tog på mig mina kläder och smög ut genom ytterdörren. Ingen annan verkade ha vaknat än.

Gräset var blött och luften kylig.  Jag tassade in i det mörka stallet. En stor mörkbrun kuse med lång man som hängde ner i slingor på hans hals. Han var så vacker. Den vackraste jag någonsin sett.

Jag lät honom lukta på mig.

Länge stod jag där, ända tills jag insåg att det inte dröjde länge  förrän far mor och min kära bror och syster vaknat. Jag gav Abbe en kram innan jag sprang upp till barnkammaren igen.

Kära dagbok lördag 24/1 1314

En hemsk nyhet har träffat mig. En sjukdom har kommit hit till byn. En sjukdom som inte går att bota. Samma sjukdom som dödade min bror. Far säger att det inte är lönt att fly. Det är guds verk och det kan man inte fly ifrån säger han.

 Jag ber varje kväll till gud att han ska låta oss slippa denna sjukdom, men ingenting verkar funka.

Kära dagbok måndag 26/ 1 1314

Dagen har varit hemsk. Hur mycket jag än ber hjälper det inte. Far och bror är redan smittade. Ingenting kan jag göra. De säger att de väntar på döden och när den kommer är det bara jag, Astrid, mor och syster kvar.

 Abbe går jag till varje dag. Men nu när den hemska sjukdomen har kommit har vi inte tid för honom utan måste tänka på oss själva mer, säger mor. Det gör mig så ledsen allt det här. Ett liv med sorg, sjukdom och svält…

Klockan är strax efter middag. Mor och jag har sagt adjö till far och bror och samlat deras slitna kläder i en trätunna.

Tårarna rinner nerför mina kinder.

Kära dagbok 30/ 1 1314

Ännu några dagar har gått från fars och brors död. Smittan har spridit sig, snart står hela huset tomt…Nu väntar även jag på döden. Jag hostar blod och det värker i hela kroppen.

Jag har aldrig mått så dåligt förr. Nu är jag svag och orkar snart inte skriva mer i dig kära dagbok. Bevara mina sista meningar och låt någon hitta dig efter min död, kära dagbok.

Magnus dagbok

                                                                 14 mars 1132

Hej dagbok idag har jag jobbat hårt. jag har tagit potatis med min grep och jag har klippt gräsmattan och klockan är bara 12.00. Idag ska vi åka ner till far i hamnen vi får nästan aldrig se honom han har blivit smittad av  böldpesten. Det är nog den sista dag jag får se honom.

Hej dagboken ingen nu har vi hälsat på min far jag ska komma med ett väldigt sorgligt besked pappa dog precis innan vi kom jag har nog inte lust att skriva mer idag godnatt.

                                                                22 mars 1132

Hej igen jag har inte kunnat skriva den senaste veckan för att jag har jobbat och jag har mått dåligt.Men idag fick jag extra tid  för jag jobbade hela veckan .I dag gick Gertrud förbi hon  såg ledsen ut jag gick fram och undra vad som hade hänt  hon sa ingenting hon bara stirrade mig rakt in i ögonen . Hon sa ingenting på en stund .Sen fick hon fram ett ljud hon sa vet du inte vad som hänt?Nej sa ja .mina föräldrar är smittade.

                                                      23 mars 1132

Godmorgon förlåt för att de blev väldigt krångligt igår men idag ska vi gå till min fars begravning. Jag har väldigt många olika känslor   det är  tråkigt att säga farväl men samtidigt hoppas jag han får det bra i himlen.

Hej igen nu har jag gått på  begravningen vet du vad, det känns bra för jag är helt säker på att han kommer till himlen.

Klemens dagbok

Klemens dagbok

Kära dagbok 8/9 1353 idag dog ytterligare 20 människor av pesten och vi är inte särskilt många kvar nu här i byn.

Jag tvekar även på att gud ens finns, vad har vi egentligen gjort för fel?

Jag försökte ta fram ett botemedel fast vad jag vet kan pesten inte botas.

Senare på dagen började jag min vandring bort från byn  jag lämnar allt bakom mig och börjar ett nytt liv i en by som fortfarande inte är smittade av pesten på min resa går jag sedan förbi en lada.

Jag gick in i ladan där låg det ett skelett  av en man, skelettet höll en liten guldmedaljong i händerna.

den glänser måste kommit från en adel. Den tar  jag! Jag fortsatte min resa mot en by eller en kyrka eller något sådant.

Efter några timmars vandring började jag bli törstig jag tog upp min lilla vattensäck och drack det sista vattnet som var kvar.

sedan såg jag en liten gestalt av en stad, där fanns det säkert vatten, när jag sedan kommit fram var det skrik överallt.Människor hade murat igen sina hus och det låg lik överallt. En unken lukt spred sig genom staden, jag ska bara fylla på min vattensäck här tänkte jag sen går jag…   fast det var svårare än vad jag trodde jag måste sluta…

3 Veckor senare

hej igen dagboken jag har inte skrivit i dagboken på ett tag. Mycket har hänt medans jag varit borta jag har bland annat  fått lungpest. Jag blev slagen med en påk och det var det sista jag kom ihåg innan allt blev svart nå sitter jag inlåst i en källare och kommer antingen svälta ihjäl eller dö av lungpest …

Astrids dagbok

Min Dagbok

Dag 1

Kära dagbok, idag är det den 5/4-1412.Jag har fått reda på att pesten har spridit sig hela vägen till grannbyn. Vissa av våra grannar har redan givit sig av på väg norrut men vi håller fortfarande på att packa. Min mor är som panikslagen och springer runt i stugan och far håller på att skälla på det trasiga pianot som inte går ner i packningen. Det är bara jag som gör lite nytta och packar ner de nödvändigaste sakerna. Jag försökte säga till far att pianot inte går ner i packningen och att han kunde sluta skälla på det. Han var inte en särskilt bra pianospelare så jag förstod inte varför han ville ha med sig det. Jag tänkte lugna ner mor men just då kom brevbäraren. Han kom in i hallen, svettig och upprörd, och gav mina föräldrar ett brev. Desa att det stod att mormor hade dött av pesten. Plötsligt fick mina föräldrar vett i skallen och blev grav allvarliga. Far slutade gnälla på pianot och mor började packa. När solen var på väg ner var vi klara att gå. Nu hade alla i byn redan lämnat oss och vi var tvungna att resa snabbt. Vi tog de sista hästarna och kopplade på dem på en vagn. Vi lastade alla saker på vagnen och red iväg.

Dag 2

Kära dagbok, idag är det den 6/4-1412. Vi har ridit hela natten men vi har inte sovit, någon av oss. Far säger att han vet vart han ska men det tror jag inte riktigt på. Vi verkar iallafall röra oss från digerdöden. Jag fortsätter att tjata på att han kör fel men då kontrar han med att tjata om pianot. Iallafall så stannade vi på ett fällt för att äta men när vi skulle öppna tunnan med maten i såg vi bara en fet mus som hade ätit upp all mat. Till och med potatisen hade den ätit upp , och fläsket! Som tur var hade musen inte orkat äta upp en liten skål med gröt så det var det enda som vi åt. Vi behövde röra på oss så vi hann inte äta så mycket. Men vi skulle också behöva spara på mat så det var ganska bra. Senare så red vi förbi en liten stuga som såg övergiven ut men vi bestämde oss för att gå in och se om det fanns något bra vi kunde ta. Vi öppnade dörren och det första jag såg var en intorkad blodpöl mitt på trägolvet. Mor skrek till och far sprang därifrån. Jag var den enda som inte var rädd och gick in och hämtade en trasa som jag la över blodpölen. Mor blev lite modigare och gick in i stugan. Tillslut vågade far också komma in och hjälpte mig och mor att leta efter mer mat och kanske en karta. Jag gick igenom varje rum som jag passerade och vissa rum var ganska konstiga men när jag kom till det sista rummet ångrade jag att jag kollat där. Det låg en död man med bölder överallt på kroppen i en säng och i den andra sängen låg det en kvinna med blod runt munnen och överallt omkring sig. Strax därefter hörde jag mors skrik. RÅTTAAAAA!!!! Mor hade öppnat skafferiet och där inne hade tre råttor sprungit för livet. Jag, mor och far sprang ut ur huset (hela familjen är livrädda för råttor förutom jag, som inte är jätterädd för råttor). Mor och far skrek men inte jag. Vi hoppade på vagnen och red iväg.

Bos dagbok

Torsdag den 13 oktober 1350

Kära dagbok.

Idag ska jag hjälpa mor med skörden och gå till kyrkan med tiondet.

Jag vill egentligen inte gå till kyrkan, för att prästen är så dum.

Men jag får väl göra det idag.

Nu har jag gått till kyrkan med tiondet och prästen var jättedum och kallade mig snorunge.

Mor har lovat att säga till om det i tinget när hon får chansen.

Så länge får hon lämna tiondet.

Godnatt dagbok!

Fredag den 14 oktober 1350

Hej dagbok.

Min mor har fått en stor böld på kroppen, vi vet inte vad det är.

Men jag hämtade läkaren eftersom att mor bara ligger och jämrar sig.

Läkaren har varit här, det visade sig vara Böldpest.

Måndag den 17 oktober 1350

Hejsan dagbok!

Jag har inte haft tid att skriva på länge, jag är så ledsen, min mor kommer att dö imorgon, av guds straff. Hon har väl inte gjort något dumt? Eller, har hon det?

Tisdag den 18 oktober 1350

Kära dagbok.

Min mor har dött, jag är så ledsen, hon dog på morgonen.

Och innan jag dör vill jag bara berätta en sista sak.

Jag visste att någon tillslut skulle tvinga mig ut ur huset, så jag låste in mig i källaren med mors döda kropp, eftersom jag inte vill lämna henne.

Onsdag den 19 oktober 1350

Goddagens dagbok.

Nu är jag här, med mors döda kropp och nu har jag fått böldpest.

Torsdag den 19 oktober 1350

Var hälsad dagbo…aaaaj!

Jag har jätteont i min böld.

Nu ska jag försöka sova.

Fredag den 20 oktober 1350

Hej dagbok.

Godnatt för alltid…

Karls dagbok

Tisdagen den 11 oktober 1350

Hej dagboken!

Nu var det ett tag sen jag skrev och det har hänt en del.

Till exempel så dog min far i digerdöden och att min bäste vän Glio kommit in på riddarskola.

På riddar skolan så lär han sig att bli en bra riddare. Man får en rustning av järn. Han har på  sig några strumpliknande skor.

Glios ansikte var helt täckt av en huvudbonad.

ådjeh!!

Sigrids dagbok

18/11-1364 Sigrids dagbok

Kära dagbok! Idag så följde jag med far och plogade åkern. Det var roligt.

Sedan så satt jag inne i ladan med fåren. Det har nu börjat bli kallt där inne men jag och Vincent har börjat sy små täcken till fölen och lammen.

Vincent har också hjälpt mig med att rycka manen på Champ.

Det är min häst. Vincent är min vän. Han hjälper oss på gården. Vincents familj bor i det lilla huset mitt i gården för de har inte råd att köpa ett eget hus så vår familj hjälpte dem att få ett nytt hem.

Min mamma dog i böldpest för tre månader sedan.  Hon var så trevlig och snäll mot mig och mina bröder. Far är också snäll men bestämd.

Idag så är det min födelsedag och så i morse fick jag dig dagbok. Jag fyllde tolv år så nu är jag vuxen. Jag kommer framöver ta hand om gården tillsammans med Vincent och hans mor och far. Jag kommer få mjölka Viol och plocka ägg från hönorna. Ibland så kanske jag kommer få hjälpa till att skrubba den stora sura suggan som alltid brukade jaga Vinsent när han var liten. Då brukade jag alltid sitta på den lilla trägungan under den höga eken och skratta. Då skrattade han  också. Jag kommer ihåg så väl när vi två gjorde snöänglar i den glittrande snön. Mor som satt vid min sida inne i den lilla sadelkammaren medan jag drack te och mor satt med en bit bröd med getost på. Nu ropar Vincent på mig dagbok så måste gå.

18/11-1364

Hej kära dagbok, idag har någon hemsk hänt. Champ är sjuk. Om han dör vet jag inte vad jag gör. Nu sitter jag inne i mitt rum nere i den lilla lilla kojan som katten brukar sova i. Jag har tagit fram några skissade bilder på honom som mor gjorde till mig när jag var liten. Man ser varenda litet hårstrå på bilden. Jag kan känna hans mjuka fluffiga rent ut sagt underbara pälsen när jag sveper min hand igenom den varma luften. Just nu skulle jag bara vilja sitta på hans rygg galoppera på den stora färgglada ängen och de ljusgula fälten medan mitt långa utsläppta hår fladdrade i den svala vinden. Det var det jag brukade göra när jag hade tid över. Men nu kanske det var förbi. Jag är så ledsen nu att jag inte orkar att skriv skriva mera så adjö dagbok vi får se vad som händer jag kommer ändå skriva mer imorgon. Kära gud må Champ få leva vidare.  

21/11-1364

Idag är en varm och härlig novemberdag. Det var ett tag sedan jag skrev men det beror på att jag har fått vara Champ väldigt mycket de senaste dagarna. På tal om Champ så mår han nu bra och är pigg. Han äter dock inte så mycket men han mår bättre och bättre.

Idag ska jag och pappa till en bekant som ska bjuda på mat och vi ska få lite äpplen och havre till Champ därifrån. Nu måste jag tyvärr sluta skriva för vi ska åka men jag lovar att jag skriver när jag är tillbaka.

Hej dagbok!

det var superroligt hos den bekanta och Champ verkar må bättre jag är ganska trött nu så jag ska nog sova så hejdå!!!

Helgas dagbok

Hej dagboken!

Idag blev jag väckt av en katt, det var inte min katt men den var söt. Solen hade stigit upp det var sommar och mor var uppe och lagade gröt till frukost. Idag så skulle jag och mor plocka upp potatisen. Jag tyckte oftast att det är roligt att hjälpa till där hemma. På morgonen så brukar jag oftast ligga kvar i sängen och låtsas sova. Men när hon har sett att jag har öppna ögon så sa hon till mig direkt.

-Helga jag ser att du har öppna ögon, gå upp och klä på dig, sa mor.

-Ja, ja jag ska gå upp, sa jag.

Farmor brukar väckas väldigt lätt och då brukar morgonen sätta igång, hon frågar så mycket och bara pratar och pratar! Men hon är nog världens bästa farmor.

-Vad är det du har i ditt knä, lilla gumman? sa farmor.

-En liten katt som antagligen kommit in inatt, svarade jag.

Min bror sov fortfarande, han är en sådan sömntuta.

-Kom upp och hjälp mig nu Helga, sa mor.

-Jag kommer!

Jag gick upp och klädde på mig. Min bror Malte och far låg och sov fortfarande.

Katten låg kvar i sängen, jag hade tänkt att fråga om vi kunde behålla den men jag visste att det aldrig skulle funka. Vi hade redan grisar, getter, höns och 1 häst. Men själv hade jag inget eget djur, det var brors häst och jag ville gärna ha ett eget djur men mor och far säger att jag får vänta tills jag blir lika stor som bror.

Far och Malte hade precis vaknat och dem äter frukost. Mor blev inte så glad när vi gick upp sent.

Mor ropade på mig.

-Kom Helga så går vi ut och plockar vi upp potatisen, sa mor.

-Jag kommer mor! sa jag.

Detta året slog vi nog rekord på hur mycket potatis så kan finnas i odlingslotten. Det var så mycket att vi nästan kan ha det till nästa år!

Far och Malte gick iväg och fiskade. De brukar alltid göra det på Lördagar. På lördagar så brukar vi alltså äta någon fiskrätt. Min favoritmat är nog fisk och potatismos. Efter vi hade plockat upp potatisen så gick jag in och kollade om katten var kvar i vårt hus. När jag kom in så såg jag inte katten men efter en stund så kände jag något mjukt. Jag tittade ner och då såg jag katten. Jag gick ut till mor i trädgården.

-Mor, du vet att jag har velat ha ett eget husdjur, sa jag.

-Ja, sa mor.

-Och i morse så låg det en katt i min säng och den är så söt och jag gör nästan vad som helst för att få den. Sa jag så snällt jag kunde så att jag skulle få den? Mamma såg på mig fundersamt.

-Den kan stanna här tills jag har pratat med far, ok? sa mor.

-ok mor, sa jag, jag var så glad fast jag fortfarande inte hade fått ett svar. Det var iallafall inte ett nej. Jaja mor ropar måste gå!   

Hej igen dagboken!

Jag var tvungen att hjälpa mor att plocka upp morötterna. Men iallafall så är det kväll nu och jag är helt slut efter en sådan lång dag som denna.

Nu är Malte och far hemma. Jag har fortfarande inte fått ett svar av mor eller far om jag får ha kvar katten.

-Det är mat! sa mor.

– kommer! sa jag och bror i kör.

Maten var god det var min favorit mat, fisk med potatismos och morötter.

Efter maten så var det läggdags. Farmor brukade alltid berätta en saga, de är oftast spännande och roliga.

Jag såg hur mor och far stod och pratade vid eldplatsen. Jag hoppades på att de pratade om katten. Katten låg bredvid mig i sängen. Hon är så mjuk, jag ville verkligen ha henne.

När jag låg i sängen och hade sagt godnatt till farmor och Malte så kom mor och far till mig.

-Kan jag behålla katten? sa jag.

-Vi har pratat och vi tycker att du ska få behålla den, sa mor.

-Tack ni är bäst, jag har tänkt på det nästan hela dagen, sa jag.

Jag var så glad! Jag ville bara skrika så glad jag var, men jag visste att jag inte fick göra det för jag fick inte väcka de andra.

Men nu måste jag sova.

Godnatt dagboken!

Äldre inlägg

© 2017 Fridhem5a

Tema av Anders NorenUpp ↑